9/11
Varje flygplan jag har hört idag har gjort mig nervös. Jag har aldrig innan ens lagt märke till hur många flygplan som faktiskt flyger förbi varje idag, men idag har jag stannat upp var och varannan timme för att lyssna tills planet inte kan höras längre och därmed har åkt förbi. Inte för att jag tror att det ska hända igen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag gör rätt i att tro på mänskligheten såpass mycket att jag inte behöver vara rädd för det, utan för att det är en sån konkret påminnelse.
Att lära känna den här staden, att bo i Brooklyn med utsikt över Lower Manhattan's skyline, gå i skolan på Lower Manhattan, har gett mig så mycket mer inlevelse för vad som hände. Freedome Tower, nu byggt på World Trade Center's plats som ett minnesmärke, syns högt över de andra byggnaderna i staden. Nästan som en triumf, men samtidigt så långt ifrån som det bara går. När jag strosar runt på outforskade vägar bland stadens oändliga labyrint av siffror och rutnät kollar jag alltid mot Freedome Tower och Empire State Building för att veta var jag är, vad som är uptown och vad som är downtown. Just för att dessa byggnader syns. Var du än är så ser du dem.
Då slår det mig. Alla måste ha sett det. På väg till jobbet, på väg till skolan, vid frukostbordet hemma och ännu värre, från kontorsrummen på World Trade Center. Alla måste ha sett det. Det där flygplanet som av någon obegriplig anledning flyger alldeles för lågt och alldeles för nära.
Alla måste ha hört det. Kraschen. Paniken sprider sig. Inte bara hos människorna runt omkring som måste fly undan röken och de rasande byggnaderna, utan hos hela staden. Inte minst hos de människor vid frukostbordet, som vet att de har en familjemedlem arbetandes i just den byggnaden. Var är han? Hade han hunnit fram till jobbet? Hann han se vad som hände och fly undan innan det var för sent?
Frågorna är oändliga och många kunde inte få svar, utan fick leva med oron hela dagen. Men det är en fråga som jag tror kontinuerligt gick genom allas huvuden. Varför?
Den frågan ställer vi oss än idag. Varför? Jag har inget svar. Jag kan omöjligen förstå hur något motiv kan vara starkt nog att ge en rätten att döda flera tusen människor. Jag kan inte förstå hur man kan sätta människovärdet så lågt. Jag kan inte förstå människorna som genomförde det här eller människorna som bestämde det. Jag kan inte heller förstå mig på de som vågar ha stake nog att respektlöst diskutera händelsen som en konspirationsteori. Ibland förstår jag mig inte på den värld vi lever i.
Idag ber jag för de som förlorade sina liv. Tack Fader, för att du tar emot dem med mer kärlek än den här världen kunde visa. Jag ber för de familjer och individer som förlorade någon de älskade och fortfarande älskar. Tack för att du är där och håller deras hand, även om de kanske inte kan se det. Jag ber för staden jag bor i, den stad som förändrat mitt och så många andra människors liv. Tack för att du har fört mig hit och jag ber att du ska lägga din skyddande hand över staden och aldrig låta den skakas såhär någonsin igen. Inte minst ber jag för de vilsna människor som orsakade detta fruktansvärda, och de människor som i nuläget sitter och planerar liknande saker. Snälla Gud, kom till dem med kärlek och förståelse. Fyll dem med din frid och led dem på rätta vägar. Förlåt dem, de vet inte vad de gör.
Varje dag dör hjältar. Varje dag föds hjältar. 9/11 2001 dog och föddes New York.
