new york dance week
Jag kom precis hem efter cirka längsta dagen i mitt liv känns det som! Tog bara balettklassen imorse eftersom att jag inte ville ta slut på mig själv helt innan rep och föreställning så jag och Rachel drog till ett urgulligt café efteråt istället. Satte på sminket eftersom de skulle fotografera och filma under våra 20 minuter av spacing och run-through på scen under eftermiddagen. Drog till teatern klockan tre, hade världens sämsta run through men försökte inte låta det oroa mig för mycket. Åt middag, gick på en Q&A där publiken fick ställa frågor till dansarna och kände mig väldans professionell och sen var det showtime.
Vi uppträdde på Dixon Place som en del av NYC Dance Week där 10 nya koreografer fick chansen att visa upp sina projekt, där min kompis Robert Redick bestämde sig för att visa upp sin koreografi Chamakay, som han koreograferade för vår Student Choreography Showcase i slutet av februari, då den blev vald till att visas på skolans officiella vårföreställning. Jag hade redan dansat två olika roller i koreografin men eftersom att vissa dansare åkt hem under sommarlovet osv så var rollerna tvungna att bytas om igen och jag fick en helt ny roll som jag inte var lika bekväm med. Speciellt solot, allt var på fel ben och fel håll och det kändes som om jag saknade både koordination och kvalitet, vilket sög. Man kan verkligen känna när något är koreograferat för dig och när det är koreograferat för någon annan. Det gjorde mig apnervös att jag aldrig kunde känna att jag "nailade" det. Men!!!! På något mirakulöst sätt, just under föreställningen, då hände det! Det satt! Helt sjukt, jag har aldrig lyckats göra det så bra under en enda repetition och så ba händer det väl gällde! Var så lycklig och bara köttade hela dansen igenom efter det. Så fort solot var över kunde jag pusta ut bara njuta. Energin mellan oss dansare var helt fantastisk och scenen var så nära inpå publiken att man kunde höra deras reaktioner och det var fantastiskt. Alldeles i början hörde jag någon säga "oh this is cool...!" och jag kände ba you're damn right it is, nu kör vi!
Efteråt drog vi alla en endollarsslice pizza haha. Klassiker. Imorgon tänkte jag låta mig själv sova in och bara ta contemporary på eftermiddagen innan kvällsrep. Det förtjänar jag nog efter den här dagen.
Lite orelaterat men här är bilder från gårdagens kaffepaus/promenad längs med skolans gata, i brist på bilder från idag.
Nu däckar jag. Godnatt!